Homeopatins historia
Homeopatin grundas
Den homeopatiska principen var grundad i sitt själva verk av den tyske läkaren Dr. Samuel Hahnemann (1755-1843)
med hans utveckling inom en medicinsk behandlingsmetod.
Men däremot så omnämns homeopatin redan under antiken i de filosofiska tankegångar
som den grekiske läkaren Hippocrates, läkekonstens fader,formulerade.
Men det som Hippocrates ansåg och det som Hahnemann utvecklade är mycket annorlunda,
man kan säga att Hippocrates höll på med filosofi medans Hahnemann höll på med forskning och läkning.
Hahnemann hade starka principer inom sitt läkande och för honom så var det mycket viktigt att inte skada sina patienter,
så han började översätta medicinsk litteratur istället för att behandla, då han kunde se de svåra biverkningar
som dåtidens mediciner och behandlingsmetoder kunde orsaka.
Vid en översättning stötte han på påståendet att den läkande effekten av kinabark (kinin) för malaria kunde bero på ämnets bitterhet.
Istället för att tro på denna ologiska och då ovetenskapliga förklaring valde han som en sann vetenskapsman att testa ämnet på en försöksperson. Sig själv.
Till sin uppenbara förvåning så kunde Hahnemann upptäcka att han drabbades av de karakteristiska malariasymptom.
Självfallet så misstänkte han då tack vare hans försök att det var kinabarken, han slutade ta kinin och besvären upphörde.
Han gjorde om försöket och historien upprepades ännu en gång.
Det faktum att ämnet hade kapabiliteten till att framkalla liknande symtom hos en frisk person, som hos en malariasjuk person, väckte hans nyfikenhet.
Och han började då fundera på om det var möjligt att åstadkomma motsatsen.
Om man kan framkalla symptom, kan man också framkalla en läkning i sin kropp?
Med ämnena så testade Hahnemann då andra läkande ämnen och fann att även de framkallade tydliga symtom hos honom.
Han fortsatte då att testa dem på sjuka patienter som hade symtom som stämde överens med de symtom Hahnemann själv hade fått
när han prövade läkemedlen för att kunna besvara sin teori om möjligheten att kunna läka ut symptomen.
Liknande kan bota liknande
Successivt så kunde en ny behandlingsmetod utvecklas som Hahnemann döpte till homeopati
efter grekiskans homeo (omoios) som betyder lika, och pathos som betyder lidande.
Det som är grundläggande för homeopatin och speciellt den klassiska homeopatin är likhetsprincipen:
Med innebörden att de symtom ett ämne kan framkalla vid överdosering så kan det och så kommer det även att bota.
Man ska låta lika bota lika.
Men däremot även när Hahnemann arbetade efter likhetsprincipen så kunde det dock uppstå biverkningar.
Därför så började han att experimenterade med att späda ut läkemedlen och märkte att de i förtunnad form
fortfarande kunde ge en väl så god effekt som om det inte vore utspätt.
I boken Organon så finns hans noggranna anvisningar om hur man förtunnar ämnen och samtidigt
potentierar, kraftigt skakar behållaren vid varje steg i utspädningsprocessen.
Genom att genomgå försök på sina patienter så kunde han komma fram till att ju mer ämnet potentierades och också förtunnades,
desto större blev den läkande kraften, samtidigt som de traditionella biverkningarna ändå kraftigt minskade.
Beprövningen av läkemedlena
Hahnemann fortsatte sina tester och utökade beprövningarna genom att anlita vänner, familj och kollegor
bland andra som olika försökspersoner.
Vid dessa prövningar så fördes också protokoll över hur var och en av försökspersonerna reagerade av läkemedlet.
Informationen samlades sedan i böcker, såsom Materia Medica.
Dessa försökspersoner var ett flertal personer som fick genomgå prövningar av olika substanser, alltid ett i taget.
Med fokus på ett medel i taget som Hahnemann formade så kunde man kalla det för den klassiska homeopatin,
som anses ha en stor vikt i dagens homeopatiska kretsar.
Efter Hahnemanns tid har många följt i hans fotspår och en stor mängd nya substanser har också prövats på liknande sätt som han gjorde.
Homeopaterna var därmed mycket tidigt ute med att utföra ordentliga kliniska prövningar på de läkemedel som användes,
så tidigt faktiskt att som man kan lista ut om man kollar på när Hahnemann levde så var homeopatin grundad i 1700 - 1800-talet.